söndag 25 juli 2010

*Har ni tänkt på...

...att somligt är så svårt att sätta ord på?
Men väldigt mycket är lättare att skriva ner, än berätta
Så jag använder mig av bloggen till att ventilera
Tack L8 för dina ord
Klok, som vanligt
Tar dom till mig när det känns tungt
Och det är ju så, att man "kommer inte över" ett dödsfall, sorgen
Man LÄR SIG LEVA med den!
Den har blivit en del av min vardag
Sorg på ett sätt som jag aldrig mött den förut
Rå, stark, lamslående
Den gör mig arg, den gör mig fly förbannad, den får mig att känna mig halv

MITT I LIVET!
Ja, mitt i livet!
Var fan finns rättvisan i det?
Ingenstans alls
Så är det bara

Sorgen...
Jag var 11 år när Farmor dog
Min goa Farmor
Helga Linnea, som betytt så mycket för mig
Det var mitt första nära möte med döden
Jag glömmer aldrig när Pappa kom hem med Farfar till oss
Jag hade aldrig sett varken Farfar eller Pappa gråta
Jag sprang dom till mötes och kramade Farfar hårt!
Han bodde hos oss ganska länge
Farmor dog den 16 december, begrovs den 21 december
Ni kan tänka er den julen =0/

Naturligt är det ju så att folk faller ifrån under livets gång
Vissa mer smärtsamma än andra
I juni 2007 vakade Storebror Anders och jag vid vår sk mammas sjukbädd
Hon låg på Hospis i Lund, cancern hade vunnit
2 dagar efter Midsommar lämnade hon oss
Och vet ni vad?
Det var en lättnad!
Det låter helt sjukt, men det var det
För egentligen lämnade hon oss redan 1981, när hon flyttade från Pappa
Hon ville inte ha oss med, framkom många år senare
Till Pappa sa hon att hon frågat oss var vi ville bo,
och att vi svarat att vi ville stanna hos Pappa
Men hon frågade aldrig
Vi hade valt att stanna hos Pappa hur som helst
Tack gode gud för vår Pappa!

Det var nog egentligen när jag själv fick barn som jag riktigt kom
på att den som kallades min mamma, inte var någon vidare sån
Då hade jag kommit till insikten att det hade varit lättare om hon
hade lämnat oss genom att dö, än på det vis hon gjorde
Vi bodde i samma stad, men hon visade inget intresse alls av
att ha oss hos sig
När jag ett antal gånger försökt rymma när jag var hos henne,
oftast då Pappa jobbade natt, var han så klok att han lät mig få vara
hemma. Jag var hellre ensam hemma, än åkte till "mamma"
Hon var inte intresserad av en relation om den inte gagnade henne
Dessutom var vi inte välkomna för hennes nya man inte ville ha dit oss

Så den dagen hon dog, kände jag mest lättnad
Visst grät jag, men mest för att hon varit en usel mamma och jag sörjde
att jag fått växa upp utan en mammas närvaro
Den bistra verkligheten
Den första tyngden i min ryggsäck
Det kom fler
Men dom tar vi en annan gång

Vår lille Prins Bus har feber
JA, IGEN ! ! !
Det osar PFAPA långa vägar!
Han är dessutom lika tålig som Kakis var när hon hade sina feberskov
Måtte Joel aldrig bli lika sjuk som Kajsa!
När tempen stod på 41.8 var t.o.m den mest härdade mamma knäsvag
När tempen nådde 41.6 kräkte hon alltid
Slem som luktade aceton
Vi vet inte om eksemet på hans kinder beror på febern,
eller mat
Kajsa fick nämligen eksem vid sina skov
Bara att hoppas det finns en doktor, antingen i Hudiksvall eller Sundsvall,
som kan periodisk feber
Ska ringa Eslöv och be att dr Petter ringer upp,
han brukar ha koll på läget
Och har han inte det, så luskar han ut det :0)

Här ser/hör ni guldklimpen med sin Pappa

Imorgon åker Pappan till Skåne igen, men kommer hem på tisdag
Sen är det slut på farandet :0)
När han väl är hemma igen, så ska vi åka till Sundsvall
Vi måste ha hyllor till garderoben där jag ska ha lakan och handdukar,
så det blir en tur till IKEA
Vi måste även få tag i en parasoll, eftersom D-J-H tog båda med
sig när hon hämtade saker i huset =@
Och färg till Joels rum
Ljusblå tror jag det får bli
Åsså ska jag måla i trappan upp
Honung heter den färgen
Behövs något ljust, det är lite mörkt där nu
Jag ska slita av den fula mattan i trappan, slipa och måla den
Och sen ska förhoppningsvis Storebror och hans särbo komma
Då får dom ta med sig sofforna hem, annars åker dom på tippen
Vi har ny soffa i tvrummet, så dom gamla åkte in i Joels rum,
eftersom dom varken kommer upp eller ner
Så Joels rum, som jag tömt för att måla, är nu belamrat med saker IGEN!
Men förutom köksbänkarna, så är köket färdigt
Badrummet är skrubbat från golv till tak
Likaså hallen
Nu ska jag bara hitta hyllan (den är nånstans på Joels rum),
skruva upp den, speglarna, nyckelskåpet och köpa lite fler krokar,
sen är hallen helt färdig
Det blev väldigt bra med draperierna förresten
Fler bilder kommer så småningom

2 kommentarer:

  1. Sorgen i livet är alltid tung att bära och den försvinner inte utan den blir ett med dig
    Det är viktigt att sörja och få gråta.

    Blir glad av att se lille man och skrattet går rakt in i hjärtat =)
    Lev livet Mia du har fått en ny chans <3 lyckan är din.
    Mycket glad för din skull
    sus

    SvaraRadera
  2. Jag instämmer med föregående talare !!
    Kramizzzar L8

    SvaraRadera