00.01 den 3/3 1995 föddes min första son
Vattnet gick den 28/2 på förmiddagen, 34+0
Jag hade inga värkar och blev inlagd på KK
Kl 20 den 2/3 kom doktorn in och sa att CTGt var riktigt dåligt,
man måste sätta igång förlossningen och den skulle gå snabbt
Dom tjoffade in kortisonspruta nr 2, och så rullades jag
ner på förlossningen. Man satte in dropp, dels med värkstimulerande
och dels med antibiotika eftersom jag hade feber och det dåliga CTGt
berodde troligen på att Jonathan oxå fått en infektion,
och hotande fosteraxfysi, vilket betyder hotande syrebrist
3.5 timme senare föddes han, 2800 gram tung och 45 cm lång
Mycket riktigt var han väldigt sjuk, och det blev inget skrik
Barnmorskan slängde med honom och undrade var fan neoteamet var
Men det hade gått ganska fort, så trots att dom varit inne och
pratat med oss, så trodde ingen det skulle gå SÅ fort
Så mitt fjärde barn, blev det tredje som rullades till Neo i kuvös
innan jag ens hann se min nyfödde ordentligt
MEN idag fyller han 15! Och trots flera motgångar i början av livet,
så klarade han sig
När vi blev utskrivna från Neo, så tog det en vecka,
så blev vi inlagda igen
Jonathan hade fått RS-viruset och var mycket sjuk
Han hade så mycket slem så han fick inte behålla någon mat
Det blev en veckas intensivvård igen
Och när vi varit hemma i två veckor upptäckte jag en knuta i
hans ljumske. Han hade fått ett ljumskbråck, så vi blev inlagda igen
Det opererades, och sen hade han bara dom "vanliga grejerna" som
dom andra barnen frikostigt delade med sig av
Han var öronbarn, och 7 månader gammal konstaterades att han hade astma
Och idag har jag sammandragningar som heter duga!
Får väl se om dom leder till något, eller om det bara är falskt alarm
Imorgon ska Älsklingen och jag iväg på varsitt håll
Mattias till AFi Eslöv, jag på möte på Ringsjöskolan
WIHHII - NOT! ! ! ! ! !
Efter det ska ev xet och jag prata lite om sommaren,
och den eventuella flytten för Storan
Måste ju finnas en plan, och hur vi ska dela upp sommaren
Känns så bra att ha den relationen jag har till Storan och Lillan
Dom VET att jag inte lämnar någon bakom mig, dom har ett val
och vet att dom så innerligt gärna får flytta med
Det är nog inte alla som ens ger sina barn valet när
man som vuxen väljer att flytta en bit
Och båda flickorna tycker att givetvis ska inte Lillebror
växa upp utan sin pappa
Och dom vill inte att deras mamma ska vara ledsen,
dom har sett mig när jag mått som sämst, dom ser hur LYCKLIG
Mattias gör mig, vilket dom oxå säger, både till mig
och till Mattias
Och det fungerar inte ekonomiskt att ha boende på två orter
Hade bara huset däruppe blivit sålt eller uthyrt,
så hade det löst sig
Men när det inte finns några intressenter, så får man tänka om
Och ni ANAR inte så lustiga kommentarer vi fått
Oftast från folk som aldrig behövt bekymra sig om varken det
ena eller andra
Så det skiter vi högaktningsfullt i!
Mattias och jag står enade i detta beslutet, och det är VÅRT beslut!
Som en vän sa; Är föräldrarna trygga i beslutet, så är barnen det oxå.
Så sant Cecilia, du har så rätt! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar