Bestämde innan idag för att ta en paus, men nopp,
jag måste skriva av mig!
Så jag börjar med gårdagen
Hade tid på min vanliga MVC, skulle eg avboka då jag numera räknas
som högriskgraviditet och ska gå på spec MVC på KK i Lund
MEN jag avbokade inte tiden, utan tänkte det kunde vara lämpligt att ta
ett blodtryck då man konstigt nog inte gjort det en enda gång i Lund
Då var jag ändå där måndag onsdag fredag förra veckan
Så vi åkte ner på MVC och min supergoa barnmorska gjorde hela kontrollregistret
Förutom snifftestet
Allt såg bra ut, tills det var dags att lyssna på hjärtljuden
Lillebror presterade mellan 182 och 205 slag i minuten
EFTER VILA, och både sittande och liggande
SUCK SUCK SUCK
Gissa vad som hände?
Jo givetvis fick vi åka till Lund
Så hem och fixa fika, sen till Lund
Kände mig inte speciellt orolig,
Lillebror hade varit väldigt pigg dom senaste dagarna
Väl på plats i Lund hejar barnmorskorna igenkännande
Känns tryggt att dom känner igen oss, och att dom VET
vad som strular
Så det blev raka vägen in och kopplas till CTG
Och vi får en glad oväntad överraskning
Vi har ALDRIG sett så låga hjärtljud hos Lillebror
140-150 slag per minut
Men dom vill ändå att vi träffar en doktor
Och efter det var vi inte fullt lika glada längre
Tyvärr är det så på spec, att det hela tiden är olika läkare
Och den kvinnliga läkare som vi träffade igår,
hade inte ens läst min journal
JAG LOVAR, jag som annars är en ganska lugn och sansad människa,
kände för att slita huvudet av henne och skita henne ner i halsen
(sorry vänner, en ny jag tittade fram :S )
Visst, hjärtljuden var bra och Lillebror hade piggnat till, MEN
Faktum kvarstår att han ligger 27% över på tillväxten
Faktum kvarstår att jag haft 4 komplicerade förlossningar
med skulderdystoci, två vidöppna hjässbjudningar
varav den ena slutat i katastrofsnitt, och en pannbjudning
Så där satt vi och försökte berätta vad jag varit med om,
men jag fick inte ens prata klart utan blev avbruten hela tiden
Denna "doktor" tyckte att det var bättre att komma till v 38,
TROTS att jag redan fått kortisonsprutorna för lungmognaden,
och trots allt jag varit med om, och då istället snittas
MEN JAG VILL INTE SNITTAS
Det var redan bestämt att jag skulle sättas igång denna veckan,
hade en tid hos en annan doktor på spec idag, men den avbokades
eftersom jag träffade doktorn igår
Luften gick ur både mig och sambon
Visst, kejsarsnitt kan väl vara bra, men det är ett misslyckande
Samtidigt har jag det jag har i min ryggsäck, och rädslan för
det som kan gå fel växer för varje minut
Och bara tanken på att gå igenom en hel förlossning igen,
krysta och krysta sen slutar det ändå med snitt,
den gör hemska saker med mig
Så nu är tanken att vi ska på ultraljud nästa vecka,
för att kolla tillväxten
Men förra onsdagen, 35+0, beräknade man Lillebrors
vikt till 3210 gr. Exakt 3 veckor innan, 32+0, vägde han 2190 gr
Alltså en ökning på 1 kg på tre veckor
Dessutom har jag VÄLDIGT mycket fostervatten, vilket inte heller är bra
Så just nu är det tungt!
Dessutom fick jag feber igen igår kväll, och idag är Lillebror
lite tröttare igen
Och jag undrar hur sjuka vi ska behöva bli innan man gör något!
Visst, man ska tänka positivt och bla bla bla!
Men just nu funkar inte det
Och SUSANNE, goa härliga människa! Tusen tusen tack för paketet
med strumpor till Lillebror och fina kort till mig
Det värmer när det dyker upp oväntade saker i brevlådan :0)
Och just igår kändes det extra roligt, då det var en tung dag
Kraaaaaaaaam till dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar