*Natten mellan den 12-13 feb 1997

Jag somnade som en klubbad oxe efter sömntabletten jag fått

Vaknade strax efter 12, med en konstig känsla i kroppen

Ångest, svårt att andas och ledsen

Slumrade till igen, men vaknade en stund senare

av att en sjuksköterska kom in och väckte mig

"Din flicka mår inte så bra, Neo vill att du kommer ner"

Drog på mig byxor och tröja, och sköterskan 

följde med mig ner

När vi kom in på salen stod en läkare och en flock sköterskor

vid Storans kuvös

En op-lampa lyste över henne

Doktorn hade jeans, rutig flanellskjorta, trätofflor

och en stor snusprilla under läppen

Ingen vit rock

Storan låg utslagen i kuvösen, apparaterna pep

Det stack ut tre slangar ur bröstet på henne

Apparaten som mäter syresättningen i blodet skrek

och visade 40%

Man hade lagt Storan i respirator nu, men

ändå pep det

Efter en stund lugnade det sig

Jag satt lamslagen på en stol och såg min bebis kämpa

för sitt liv

Det var så fruktansvärt att det inte går att beskriva

Läkaren kom fram och pratade med mig

Storans lungor hade kollapsat för att hon kämpat

för länge med att försöka andas

Men lungorna var omogna och man skulle spruta ner

surfaktant för att påskynda mognaden

Nu var hon nersövd för att kroppen skulle få vila

Det var så hemskt att se henne så

Min lilla plutta

Fick sticka in handen i kuvösen och känna lite på henne,

och tog mig sen på skälvande ben upp på min avd igen

Ringde pappan, berättade vad som hänt

La mig, försökte samla tankarna, men hjärnan kändes som mos

Grät, grät, grät gjorde jag

Nu kunde vi bara vänta och se vad som hände

13 feb 2010

Det har lugnat sig lite nu

Flickorna har vant sig vid tanken

Men Storan håller sig lite undan idag

Jag tittar till henne då och då

Hon är inne på att flytta med upp

Samtidigt som jag känner mig som världens sämsta mamma,

som utsätter barnen för att behöva välja var man

ska bo, så ser jag fram emot att sätta min prägel på

huset i Hassela

Men det är klart att det KÄNNS!

Ena stunden bra, nästa katastrofalt

Men det var så mycket som verkligen lättade och lossade

när det blev sagt

Jag behöver förändring

Jag behöver komma härifrån

Sen är det inte bara barnen det blir jobbigt att lämna,

om dom nu inte följer med

Det finns andra oxå, som jag kommer sakna grymt mycket