tisdag 2 februari 2010

*Djupa funderingar

Lillan och jag låg och mös på sängen för någon vecka sedan
Hon låg intill mig, med huvudet på min arm
och en hand på magen där hon kunde känna Lillebrors puffar
Så sa hon:
Mamma blir du ledsen om han inte har Downs Syndrom
Jag blev så snopen så jag först inte visste vad jag skulle säga
Men till slut sa jag: Nej, det blir jag inte. Självklart vill jag att
han ska få födas frisk, men OM han skulle ha något handikapp,
så är det så och då anpassar vi oss efter det

Lillan nöjde sig med det svaret
Och jag kände hur SKÖNT det är att vi hela tiden kört med
öppna kort och raka besked
Att vi markerat vår ståndpunkt
Att alla barn är lika värda, oavsett vad man föds med för  förutsättningar
Därför valde vi bort fostervattenprov och NUPP-test
Det var ett gemensamt beslut
Visst finns en oro, men jag har barn med andra diagnoser
som kan vara nog så kämpiga

~~~~
Idag har jag varit hos doktorn
Redan på vägen dit växte sig klumpen i magen större och större
Och väl där, så kom ALLT
Allt som hänt sista tiden, allt som kastats mot mig,
allt jag blivit beskylld och anklagad för
All osäkerhet som just nu finns i mitt liv
Och när jag fick ur mig allt detta, lättade det en del

Det ska nog gå
Tack L8
Du kommer behövas på vägen

2 kommentarer:

  1. Mia!Du skriver så det berör mig så himla mycket i mitt hjärta och i säker allas hjärtan som läser det här.Din blogg är så himla fin.
    Kram Susanne från kalla Norrland =0)

    SvaraRadera